Lyckan kom, för att återigen gå sin väg. Är det inte typiskt? Jag är ledsen och jag saknar allt, men jag måste väl vara starkare än så...än att ge vika för nått sånt här? Kanske är lyckan inte borta för alltid, utan kanske för en stund, kanske kommer vi skratta igen. Kanske <3, kanske inte </3