När tiden är inne, kommer jag att springa. Kanske blir de åt fel håll - men det är dit jag måste springa för att nå målet. Jag har ingen aning om hur nått kommer sluta, om de blir bra eller dåligt. Det kan bli jävligt bra, men även ett stort kaos. Tvivlar på de. Men hur många gånger har man inte blivit besviken lixom? Man blir ju ofta mer besviken än överaskad. Fast med den här inställningen så hoppas jag ju de blir bra, de känns så. Kan nån annan säga att jag gör rätt?