Sitter på jobbet, har lunch. Så passar på att skriva av mig mitt humör här än att låta det gå ut över alla andra, vilket de oftast gör. Jag vet lixom inte vad och hur jag ska skriva. Jag har så fullt inombords så jag känner mig tom. Så lite får flytta ut hit till bloggen istället! Hmm...

 

Idag ångrar jag inte en minut att jag inte gick ut, är trött som de är.

Därimot kaaaaanske jag måste släppa lite på mitt löfte om att aldrig mer dricka den 27, då det är dags för Åre och Norlie & KKV :-D Jag längtar!

 

 

 

 

Jag har mycket med mig själv, precis som du.

Det tomrum som blivit går inte att fylla, inte ens med världens alla människor. För mig va du allt. Konstigt va?

Hur allting kunde förvandlas och bli så. Även om vi pratar då och då, så är det inte detsamma.
Varför slutade vi leka med varann? Varför slutade vi skratta? Du är du & jag är fortfarande jag, men va är de då som fattas? Vi tog risker, vi svepte hela världen tillsammans. Våra skratt va så varma att vi skulle kunna värma hela jorden, om & om igen. Vi blev som barn på nytt.
Jag skyddar dig gång på gång och intalar mig själv att det ska bli bättre. Åtminstone lättare!

Vi delade de mesta, utom liv.
Vi pratade om allt som vi kom på, vi skrattade och jag vet inte hur många gånger jag suttit med telefonen i min hand och bara börjar skratta hejdlöst för nått du skrev. Vart får du allt ifrån? Du är ju egentligen alldeles fantastisk, jag vet ju de.  I över ett år har du visat mig de, på alla möjliga sätt.

Don't take away the biggest part of me.
Du är min bästa vän <3