Det är livet, att sväva på dessa moln!

Sitter här och funderar på livet, jag gör det rätt mycket nu.
I mitt huvud är det kaos, hade ett deep-talk med min kära mamma igår. Tack för de <3
 
Jag har vandrat på samma väg länge nu, kanske dags att hitta en väg där jag kan andas när jag vandrar.
Jag är faktiskt leds, att hela tiden ge & ge & ge. jag blev lovad massa saker om, jag ändrade på mig och det gjorde jag...men till vilken nytta undrar jag ibland. Framtiden är viktigare än nuet, egentligen. Jag måste tänka på lång sikt, för det är de bästa i den här situationen. Jag är rätt så säker, att skulle jag så skulle det bli hur jävla bra som helst även om jag kanske skulle tvivla lite. Men då tänker jag....skulle jag kunna leva med om det försvann, att nån annan fick det? Nää..det skulle jag inte! Så jag skule ge 200%, om det va det som krävdes.
 
 
Vill säga tack till kanske världens bästa T..
Du har kommit mig så nära & vi delar en sjuhelvetes massa saker.
Jag kan alltid prata med dig och allting känns så jävla enkelt.
Du finns alltid där och du vet precis vad du ska säga för att allt ska kännas bra igen.
Tack för allt du gjort med mig, inombords har du ändrat mig en del.
Du är en pärla.
 
 

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback