Att jag ALDRIG lär mig!

Varje år är de samma sak, man är mer en belastning än en "familjemedlem".
Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att jag ska bli förstådd, att de kanske är dags att gå vidare & skapa ett eget liv. Men de verkar svårt, lika svårt som de är för mig att försöka ändra något som tydligen inte går att ändras på.
Julen är ju inte slut ännu, knappt börjat. Kanske blir jag överaskad iår, men början nu får mig att tvivla. Som jag hoppats varje år och som jag blivit lika besviken.


Nåja, skillnaden i år är att jag faktiskt inte bryr mig på samma sätt som alla andra år. Jag är starkare än någonsin (av nån anledning ;)) och jag hoppas bara att om jag nu är älskad & betydelsefull, så vill jag märka de det här julen. - one last chance!


Även om mitt liv saknar några pusselbitar, så hoppas jag att jag inom en snar framtid, kan få lägga klart mitt pussel. Det skulle vara som att lägga en pussel med 900000000 miljarders bitar, och alla bitar va gråa!


Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback