Alla ni som känner mig, vet att jag sällan vet vad jag vill med mig själv & mitt liv. Jag har själv trott att jag vetat de, men efter allt det som varit nu så har jag förstått hur det faktiskt ska vara. Jag har bestämt mig och jag hoppas det blir bra <3

Det sista som lämnar är hoppet och nu har hoppet lämnat mig. Jag har förstått att jag måste vidare, vilket har gjort det här valet så enkelt. Eller..inte enkelt, för det är aldrig enkelt & lämna en del av sig själv på villovägar? Iallafall så har jag accepterat att tiden jag haft de senaste 2 åren är slut & passé. Jag har nog inte mått så bra alla gånger & jag vill bara påpeka att jag haft min trygga hand som jag egentligen svikt gång på gång, vilket jag skäms över. Jag levde mitt liv på mitt sätt & tyvärr sårade de kanske fler än mig själv, men det va aldrig meningen att såra någon. Men nånstans har jag fina minnen från alla tokigheter jag/vi gjort, som ligger mig oerhört nära hjärtat & som betyder massor! Jag skulle inte säga nej till alla tokigheter om det skulle dyka upp, men jag skulle däremot säga nej till att såra mig själv. Jag mår bättre nu än på länge, men jag ljuger om jag säger att det inte känns & att jag inte saknar ibland - för det gör jag, riktigt mycket!



Jag har en jättefin vän, älskade Malin!
Jag har riktigt tur, som har dig <3
Tillsammans klarar vi allt!