Jag har alltid trott, att jag varit stark. Att jag har kunnat stå emot vissa saker, men inte det här gången. Jag försökte hålla mig borta, men när jag såg i dina ögon så kunde jag inte stå emot. Jag gjorde allt jag bara kunde för dig, även om du inte såg de...så försökte jag. Ditt namn har jag utalat miljoner gånger och varje gång har jag mått lika bra, det låter så bra..att jag fått säga de, att jag har fått dig i min närhet. Jag har inte varit den bästa, men jag har alltid velat ditt bästa, att du skulle må bra och att du skulle tycka om mig. Kanske gjorde jag på fel sätt, kanske tillät jag mig själv, att låta det här hända. Jag försvann på vägen, kärleken till dig va så stark att jag glömde bort mig själv. Jag har från första stund, velat haft dig i min framtid, ungefär som du & jag med ett hjärta i mitten. Jag har redan byggt upp min dröm med dig, den som jag vill ska bli verklighet. Du är det ända jag behöver och det har jag sagt, flera gånger om. Vad hände egentligen? Från sockersöta sms & heta kyssar...till de här? Det är inte såhär det ska vara och framförallt inte kännas, jag vill att fjärilarna i magen ska vakna igen. Jag vill älska dig, för resten av mitt liv.






Första gången jag pratade dig, kände jag att jag drogs till dig och det gör jag än idag.