När du står en dag vid ett vägskäl i ditt liv
och du har två vägar att gå men har ingen jävla aning om vilken väg du ska ta..hur gör man då?
Jag kan säga såhär, den ena vägen är jag säker på för jag har varit där förut. Men den andra vägen, har jag aldrig varit inne på och just därför är jag så nyfiken, jag har ingen aning hur det är i slutet på den vägen..
Jag vet ju själv hur jag vill ha mitt liv och därför borde jag inte tveka på att välja väg, men ändå gör jag det?
Mitt hjärta tillhör den okända vägen och min hjärna & mitt tänkade tillhör den säkra vägen.. det är jobbigt!
För en liten tid sen, vi kan säga en månad. Då va jag helt säker på vilken väg jag skulle ta och en del av mig är det fortfarande..men är jag verkligen så modig? Kan jag kanske stå där i slutet av vägen och vara förlorad och förlorat kanske det som kunde blivit min framid? jag vet inte! För att kunna vinna, måste man ju vara beredd på att förlora också!
Vi människor är såna som söker sig till trygghet, så det är klart att även du känner dig mest säker på den "trygga vägen". Men som du även skriver så vet du hur den ena vägen ser ut, och är nyfiken på den andre. Klart du ska prova! Ge det en chans, funkar det inte så har du ju iaf testat.. annars kommer du ångra dig, mer än om du inte vågar.
Go for it Mia. Hammarn finns alltid kvar.
Tänk på allt du kommer uppleva i Stor stan.
Alla nya människor du kommer möta..
Som sagt, Hammarstrand finns kvar, såvida inte älven stiger galet mycket och dränker oss alla, men då kan du ju vara glad att du inte bodde kvar :p
