Bussen går kl 17:00 ifrån Sundsvall och är framme 21:35 ikväll...tur jag har sällskap denna gång!
Iallafall så längtar jag tills jag får kliva av bussen och får andas in den luft jag faktiskt föddes i.
Jag känner mig alltid som hemma då jag får komma ner, kanske är det just därför jag har så svårt att hitta "mitt hemma" här uppe. Jag får sånt lyckorus, när mamma hämtar upp mig och vi hoppar in i bilen & lyssnar på rixfm och bara finåker genom en del av stan...det finns så mycket att se. sånt jag egentligen sett hundratalsgånger, men ändå är det som om jag aldrig sett det. Jag älskar att sitta på ett tåg in till stan, gå runt i stan och bara njuta.. ta en fika, eller varför inte en såndär jättegod middag på en mongolisk restaurang.. Såna här gånger undrar jag, va fan gör jag i Hammarstrand?

Jag stannar här pga mina vänner & på nått sätt även pga mina minnen.. det är ju här jag har varit lycklig under min uppväxt tillsammans med er, mina otroligt vackra vänner. Det känns som om jag flyttar, försvinner allt de. Jag får varken träffa eller se de människor som jag älskar mer än någonting annat. Givetvis kan jag ju komma & hälsa på, men det blir inte riktigt samma sak. Jag behöver er, för att orka...för att kunna lyckas.

hursomhelst så ska jag ska duscha, packa det sista till både mig & sebastian, städa undan, bädda, dammsuga hallen & hämta posten..allt innan kl 3. och som ni vet, är jag GANSKA så seeg :) så jag har lite smått bråttom.

Kanske återkommer sen, men vi får se! :)