På söndag är det 1 år sen jag stod på Wargentinsskolans entrétrapp och sjöng; sjung om studentens lyckliga dar.
Jag var lycklig... Det är nu i efterhand man insåg hur jävla bra det va egentligen.
 Jag lovade så hårt, att jag inte skulle sakna skolan och klasskompisarna (klart jag skulle sakna några av er, men dock inte alla), men idag...ett år senare, så gör jag det! framför allt saknar jag mina lärare och våra underliga lektioner..
Ja, tiden på wargen va bra..trots allt. Det var ju tiden på A-o också, den var nog bäst. 
Men ja, vad gör man? Livet va lättare då på nå sätt... Fast det tyckte jag inte just då.
Jag ångrar, att jag inte tog vara på den tiden liiiite mer än jag gjorde. Menmen, jag klarade det iallafall! =)




Och det bästa, min lillebror va där...med mig! ("v")

 

godnatt, uppdaterar mer senare!