Om ca 2 veckor åker jag till Stockholm - fast man ska ju inte ta ut segern i förskott. Men det är planerat så, jag saknar dom så det gör ont, riktigt ont. När jag väl får ge Sebastian en kram vill jag inte ens släppa taget, jag vill krama honom i timmar - ta igen varenda dag jag inte fått krama honom på, har inte fått hålla om honom på 10 månader :'( det är jobbigt, han är trots allt de viktigaste i mitt liv.




Sebastian, jag kommer alltid finnas för dig...även om du inte alltid ser mig <3