Bloggar ifrån sängen ikväll, lika bra de. Chattar lite på msn & funderar allmänt på livet.
Ska man verkligen veta vid 20 års-åldern vad man vill göra med sitt liv eller är jag bara allämt efter med det?
Jag har verkligen ingen aning, tankarna byts ut hela tiden, lika så mina planer.
Det är ju endast jag som kan fixa mitt liv till det liv jag eventuellt nu vill ha, men jag gör det inte, varför?
Har inget svar, jag förnekar att det ens existerar. Ena sidan av mig vill ut & se världen och leva det enda liv jag har, medans den andra sidan (givetvis den tyngsta) vill stanna kvar här. Jag måste givetvis säga att jag både trivs här & på mitt jobb, inget snack om saken men vill jag verkligen som 40-åring sitta och ångra mitt liv, pga att jag aldrig chansade på saker & ting? kanske inte.. Nu tänker säker ni såhär; men varför sticker hon bara inte osv osv, men vet ni hur svårt det är? Att lämna sin nästan enda trygghet... Jag har byggt upp saker & ting här, jag har min framtid här och jag har mitt förflutna. Jag kan lixom bara kolla på en parkbänk  och då kommer massa minnen upp, som faktiskt gör mig lycklig.
Även om jag nu tycker det är mer jobbigt att tänka på det förflutna så är jag ändå på nått sätt jävligt glad för det som varit.
Jag kan träffa på människor här, som gör mig glad även om jag inte ens pratar med dem längre, men hur vore det nu om jag skulle flytta till Malmö..? Jo, förmodligen skulle jag längta hem och tänka på alla människor här.
Ser ni, enkelt va? Jag vill ju faktiskt stanna här.. det märker jag ju hur tydligt som helst nu när jag skriver.

MEN, den ena sidan väger tyngre & den andra sidan söker hjälp.