Vi brukade le!

Tiden stod stilla, jag hade kommit in i en dröm fast med ögonen öppna, okej att jag slöt dom under tiden, men jag var vaken. På nått vis kände jag att jag hade längtat, fast jag aldrig hade tänkt tanken. Jag struntade i allt som kunde ske, just den här sekunden kunde jag offra allt och mer därtill. Jag blundade, bara för att kunna öppna mina ögon och se att det faktiskt va på riktigt. Jag kände hur hjärtat slog konstigare än någonsin & hur jag gång på gång tappade förmågan att vilja prata för första gången, jag va fast. Jag var så full av liv att jag egentligen ville skrika av glädje, lycka & stolthet. Dumma mig! Allt var egentligen bara dumt, men de spelade mig ingen roll just nu, för skulle de vara dumt så var de rätt tillfälle & det va just då jag visste att jag aldrig skulle ångra det jag gjorde. Minnet bleknade under natten, även om jag aldrig sovit så gott. Men allt hände igen, å igen å igen. Vi delade samma nyfikenhet flera gånger, ungefär lika många som vi delade ensamma nätter & stunder på.
Jag vet inte vad som hände och jag vet inte varför. Men jag vet att jag träffade en djävul med ett änglalikt utseende!


Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback