Så nära, men ändå så långt bort.

Idag tog jag modet till mig och for och hälsade på M.
Det var skönt, jag pratade på och hon lyssnade som vanligt på mitt surr :)
Dock saknade jag svar och råd, men jag vet att hon hörde mig, jag kände det.
Varje dag hör jag hennes skratt, våra diskutioner, hennes trallande och sjungande!
Jag tröstar mig med att jag en dag kommer att få höra allt det där igen.


Detta hade jag med mig :) Hoppas hon blev glad..




Jag saknar dig, mer än ord kan beskriva. Puss :*


Kommentarer
Mikaela. Mamma till Emanuel & Hedda

Tack Mia :)



Fina saker du hade med dig.



Blogg: http://emanuelsmamma.blogg.se/
2010-05-06 @ 22:37:49




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback