låt mig bara vara..

..........ungefär så känner jag nu. Blev sjuk i torsdags och kände mig redan bättre i lördags (så ringde och friskanmälde mig) igår på badmintonen påpekade D. att jag lät värre än vad jag gjorde i lördags då vi sågs. Vilket såhär i efterhand faktiskt stämmer.. Vaknade inatt och hade så sjukt ont i halsen, jag kunde knappt andas utan att det kändes som en taggtråd som åker in, ner, sen upp och ut igen. Svetten rann och jag kunde knapps andas genom näsan. Jag känner givetvis så fortfarande, men efter några koppar honungsvatten + nässpray så känns det lite bättre..Låg i sängen och sa till F: Jag är alldeles slut, varav på han sätter sig upp och säger: du kan ju inte jobba samtidigt som han är på väg ut på soffan eftersom jag både hostar, snorar och nästan gråter. Men bara för att jag är sjuk (och snäll) så gick jag ut & la mig (läs satte mig här) på soffan, och så fort jag lägger mig ner så känns det bara värre, så jag sitter lite halvliggandes just nu. Gör mig bara frisk, så jag orkar!


Annars knallar livet på, i den takt det kanske borde. Jag är inte redo för sommaren ännu, även om jag helst vill ha sommar i morgon.. Jag är glad att tiden går sakta ibland, speciellt eftersom vågen står still ;-) (okej, jag har inte ansträngt mig så hårt de senaste dagarna, eftersom jag är sjuk då har jag ätit när jag känt för det eftersom jag behöver den energin just nu) Men så fort jag blir frisk! Det är såå typiskt, såå jävla typiskt...så fort allt börjar gå bra och jag faktiskt tar tjuren vid hornen och börjar motionera så blir jag sjuk...och då försvinner allt! SUCK!

Hursomhelst, tack mina fina...för att ni finns!


Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback