Till hösten var det ungefär 8a år sen jag träffade P. och det var i samband med Sebastians födelse.
Jag var ledig ifrån skolan för att vänta på Huddinge sjukhus medans Sebastian föddes (kejsarsnitt).
Så sen dess har jag haft både P. & Sebastian i mitt liv.. Ett bra år med andra ord.
Jag kan inte fatta det, i 8a år har de förgyllt min vardag med kärlek & värme..
Tiden går fort, alldeles för fort.





Kärleken till min lillebror, är starkare än allt annat.
Jag önskar att han vore hos mig, varje timme och var minut.
Nu har vi träffats 1 gång på 1 år och 3 månader (om jag minns rätt vill säga)
Och det gör ont i mig, så jävla ont.
Klart jag saknar Emma & Simon också, det gör jag verkligen.
Jag känner mig, dålig...rutten känner jag mig som inte kommer ner oftare.
Men samtidigt, allt hänger inte BARA på mig.
Jag fattar väl att Sebastian inte kan sätta sig på ett tåg hit själv, men ni kan väl skicka honom med posten? så han kommer hem direkt till min dörr? =)
Jag vill ha honom här och har jag tur.....får jag de snart <3