Det är ju såhär, jag är 20 år och älskar att ha kul, det är 10 mil till närmsta stad och ska man ut och göra nå kul och kanske ta en öl eller så..så är det ju ingen som vill köra hem sen. Så man måste alltid hitta nån som vill köra dom 20 milen dit & hem eller hitta någonstans att sova, vilket inte är så lätt när man är ett gäng på 5 st.
Och vad jag menade med att jag inte vill va som tanterna på jobbet, menade jag med att jag inte vill sitta inne på mitt rum och knappt umgås med någon.. för sådan är jag idag! Det är hemskt. När jag är ledig, sitter jag mest bara hemma, vilket gör att jag hellre jobbar som så pass mycket som jag gör.. för där finns det iallafall folk att prata med!
Här finns det INGENTING att göra, inga jobb...ingenting.

Och vad det gäller Fredrik, nääe. Han har fast jobb här, men inte jag. Men hur bra tror ni det känns om jag ska behöva leva på hans lön också? Jag vägrar göra det, jag vill tjäna mina egna pengar så jag kan göra vad jag vill med MINA pengar. Och här kan jag inte göra det, så jag får väl ta och bita i det sura äpplet och flytta ett tag tills det blir nått jobb här hemma. Om vi nu älskar varandra så hårt som vi säger, så borde vi ju klara detta? - OM jag nu flyttar någonstans..