Obeskrivlig känsla.
Så känner jag, jag kan inte förklara. Känslan att inte kunna få det man vill ha, men samtidigt vara det så nära.
Jag kan inte förklara. Underbart eller botten? Jag vet inte, jag vet faktiskt inte.
Jag skulle kunna snudda vid det, men jag når inte hur mycket jag än sträcker på mig. Jag får vänta, en vacker dag kanske jag har växt, eller allting krympt. - den som lever får se, brukar dom väl säga.
Om jag bara hade tålamod, så hade jag sluppit fundera över hur jag ska kunna nå dit jag vill.. - lixom bara sväva i nuet.
Men jag kan inte...och vill nog inte heller..
Annars är det rätt lungt i mitt lilla tråkiga liv, nämen faktiskt så börjar det bli bättre. Tack vare mM (min Maggie)..
Nu har jag fått höra på jobbet att jag är så himla lik Jennie B,
och det är inte bara en sång det har sagts utan säkert 5 nu...
Ska jag skratta eller gråta, vad säger du Jennie?!
Jag måste hålla med, ni är rätt lika faktiskt :)
Ha en trevlig helg!
inte det minsta lika är ni
Exakt DIN Maggie;). Har vare värdelös på att höra av mig i helgen men ja ha haft fullt upp. Men nu är du ledig en del va? Å jag ska försöka få lite ledigt nån halv dag så kan vi dra å bada=)
