Satt och kollade lite på internet, gamla sidor osv. Hittade en apgammal bild på mig och väldigt ful.. (som vanligt med andra ord) Jag blir ALDRIG bra på bild, men det är inte så konstigt.
HAHA, men skulle vilja ha tillbaka det där håret iallafall..



Idag har jag rabblat denna jävla önskelista iallafall, att Fredrik alltid ska tjata.. Det är nog enbart han som frågat vad jag vill ha, svarade ungefär såhär; en parfym, plattång, vantar och en iPod laddare. - det står högst upp på listan.

Det är inte många dagar kvar nu och jag ska jobba gärnet nu framöver medans det finns jobb.
Enligt vissa jobbar jag redan alldeles för mycket men jag trivs så bra så jag vill jobba.
Visst kan det kännas tungt att ha jobbat varje dag utom en denna månad, men det känns som om det inte spelar roll.
Joo, visst klagar jag ibland för att min kropp säger ifrån och jag börjar känns mig lat och blaha blaha.
Men bara jag får vara ledig en dag eller 2 så piggnar jag till och försöker vara glad och positiv ändå.

Sen jag kom till Nipis så har mitt liv förändrats, jag mår mycket bättre och får umgås med människor jag inte ens visste fanns och som jag trivs så otroligt bra med. Hade jag inte börjat där hade jag nog aldrig kommit iväg på "den lilla resan" vi ska göra framöver tex. Jag hade inte haft lilla Molly heller.. Jag hade inte ens haft ett jobb att åka till, jag hade förmodligen mått lika dåligt som jag gjorde i vintras. Denna ångest, förtvivlan att inte veta hur man ska klara sig.. Om man kan köpa mat åt sig själv och sina djur eller om man ska kunna betala hyran. Men nu har jag snart varit där i 1 år och jag vill ärligt inte därifrån heller.. Mina arbetskamrater (iallafall vissa) sprider sån glädje & värme så jag skulle kunna ta ner stjärnorna till dem.  Vad vore jobbet utan er? Och nej, jag fjäskar inte för dem.. men jag vill att de ska veta hur dem har puttat mig uppåt i mitt liv.